.

I ett mejl från Kat fick jag igår länken till den här artikeln (med 1133 kommentarer...).
Jag tycker att det verkar vara en fantastisk förskola! Allt blir så mycket bättre om man är medveten om varför man gör olika saker.

Om man försöker sålla bort kommentarerna som gapar om att det är "idioti", "äcklig genussmörja" och "flumexperiment" så hittar man en och annan som undrar varför barnen ska göras till en grå könlös massa. Det där tycker jag är intressant. De är ju uppenbarligen läskunniga, men de verkar ha något slags problem med sladdarna till förståelsedelen av hjärnan.

Plocka ut pojkarna från en genomsnittlig barngrupp på en genomsnittlig förskola och ställ dem bredvid pojkarna från en förskola med genusmedvetna föräldrar och pedagoger.
Den ena gruppen kommer vara blå, svart, grön, brun och grå. Den andra gruppen kommer se ut som regnbågskräks.
Plocka ut flickorna från en genomsnittlig barngrupp på en genomsnittlig förskola och ställ dem bredvid flickorna från en förskola med genusmedvetna föräldrar och pedagoger.
Den ena gruppen kommer vara rosa, lila, röd och orange. Den andra gruppen kommer se ut som regnbågskräks.

Argumenten om att genusmedvetna föräldrar begränsar och vill se alla människor stöpta i exakt samma form är så fantastiskt i all sin brist på självinsikt. Vilka föräldrar är det som vill ha ett samhälle i rosa och blått, med tydliga (men ack så ologiska) könsgränser som inte får överskridas?

Att vara en genusmedveten förälder handlar inte om att ta bort saker!
Att vara en genusmedveten förälder handlar om att lägga till, att tillåta mer.
Att en pojke är en pojke och en flicka är en flicka ändrar man inte på för att man tillåter båda biologiska könen att slippa sitta i en trång låda och följa regelboken för socialt kön.

Varför är det viktigt att barn "vet sin plats" (=sitt kön) redan från födseln?

Slutligen;
tänk på de rättigheter vi har nu, som vi inte haft om det inte vore för människor som vågade gå mot strömmen och göra sina röster hörda i ett samhälle där de länge betraktades som enfaldiga och rabiata.
Jämställdhetsarbetet är inte avslutat. Vi kan inte luta oss tillbaka och tro att det är gjort, att vi har nått målet.
Gör vi det så kommer gamla strukturer komma tillbaka och bita oss i röven.