.

känns allting lite mindre meningsfullt.
Åkte hem till min bror igår kväll. Satt med honom och Elias i ett par timmar och pratade, det var skönt att få prata med dem, att kunna dela alla känslor med andra.
Bestämde mig för att åka till skolan idag och delta i ett seminarium som skulle blivit så bra, så fullt av humor och glädje. Jag kände mig kontrollerad på vägen dit, trodde att jag klarade av det. Brast när jag fick första kramen av min grupp. Vi grät tillsammans och pratade om det som har hänt. Emma har tagit det hårt, det märktes.
Vi redovisade inte vårt arbete, det hade känts helt fel.

Tack för de fina sms:en och samtalen jag fick igår, jag uppskattar det otroligt mycket. Och för dem som också har det svårt i allt det här, så är det bara att höra av sig. När som helst, hur som helst.
/J