.

Jag var överallt på hela Facebook igår. Förutom den där diskussionen om våld i nära relationer, så kommenterade jag ett inlägg om Katrin Zytomierskas vidriga människosyn (googla hennes namn + barnflicka, om ni inte vet vad jag snackar om), jag delade länkar i diskussioner om white trash-uttrycket, jag göttade mig i min femistgrupp och gillade inlägg till höger och vänster. Sen blev jag alldeles matt och då passade Lina på att ge mig en statuspresent (jo jag tackar, jag).

Vanligtvis så är jag alltid inloggad på det där stället, men orkar sällan engagera mig i andra människors förehavanden med mer än en suck eller en bit skvaller om nån (Lina) är up for it.
Det måste varit tysklärarens fel. Alltså håhå, ni skulle varit med här hemma. Jag vankade av och an mellan köket och vardagsrummet, försökte laga middag samtidigt som jag var så uppe i varv att jag inte kunde stå stilla, svor och orerade och läste idiotkommentarer för Magnus. Sen satt jag med datorn snett framför mig, med en hållning som en ilsken gam och filade på mitt svar medan vi åt (HYCKLARE! Ja jag vet, det var ju det där med att ge Bosse ett bra förhållande till mat och ätande...). Mina händer var som isbitar (de blir alltid kalla när jag blir arg, av nån märklig anledning).

Nåväl, luften gick ur mig så småningom. Jag vilade ögonen en stund och sen jävlar tog det fart igen. Jag satt uppe inatt och skrev to do-listor, rensade flyttkartonger och målade om vardagsrumsmöblerna. Nånstans passerade jag nog nån slags gräns för jag har ett svagt minne av att jag bad Magnus bjuda in den andra vårdnadshavaren och hennes mor på kalas på söndag. Hmm....