2 april 2011
Igår inledde jag hemtenta-arbetet. Sedan dess har jag virkat 2 rutor, sökt 1,5 jobb och planerat en framtida film tillsammans med Madde (baserad på en imponerande tråkig film om en amerikansk soldat i Irak som blir levande begravd och som kämpar för att ta sig ut ur kistan. Ja och där har vi hela filmen).
Apropå filmen så blev jag sugen på att se Never let me go när Lina promotade den. Magnus talade då om för mig att vi redan har sett den. Bummer! Det är den om organdonationer, eller hur?
Istället började vi titta på Let me in, den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in. Varför jag ville se den är en mycket bra fråga. Jag förstod ingenting av den svenska filmen, läste sedan boken och såg filmen igen och visst då klarnade det, men jag gillade aldrig filmen. Vi såg kanske 10-15 minuter av den amerikanska, sen tittade vi på varandra och sa "sova istället kanske?". Jag sov som en spädgris och drömde om ett häftigt musikläger tillsammans med häftiga personer. Skönt med sovmorgon också.
Skitungen (sagt med kärlek, förstås) har varit här den här veckan och har vägrat sova på nätterna. Hon börjar nattas vid sju, somnar med en stor portion tur mellan tio och elva. Med två zombievuxna som får natta om henne 25 gånger som resultat. Sen är hon svintrött på morgonen och jag får väcka en sur unge strax innan åtta för att hinna lämna henne på förskolan och plugga lite innan jag åker till skolan. Otroligt uttröttande. Ska nog mejla Kat och be om råd.
Ja jag lämnar barnet på förskolan nästan varje morgon. För att Magnus ska få ut ett par tusenlappar till i lön varje månad. Pengar som jag också får användning för sen. Jag har dessutom varit en god extraförälder som hämtat henne innan klockan tre varje dag den här veckan (apropå den heta debatten om "tidig hämtning = bra förälder" som pågår just nu). Fast egentligen har det varit bättre för mig än för Bosse att hämta så tidigt. Jag fixar ett lätt mellanmål och så tar vi en långpromenad med vagnen. Jag får se mer av stan, bra motion och så lite sällskap. Win för mig.
Bosse får iofs också se stan, äta mellanmål i friska luften (oftast i lugn och ro på en bänk i en park, om nån undrar) och får ha en vuxen människa helt för sig själv i ett par timmar. Kanske lite win för henne också.
Nähä kanske skulle arbeta lite med den där tentan nu då...
/J
Apropå filmen så blev jag sugen på att se Never let me go när Lina promotade den. Magnus talade då om för mig att vi redan har sett den. Bummer! Det är den om organdonationer, eller hur?
Istället började vi titta på Let me in, den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in. Varför jag ville se den är en mycket bra fråga. Jag förstod ingenting av den svenska filmen, läste sedan boken och såg filmen igen och visst då klarnade det, men jag gillade aldrig filmen. Vi såg kanske 10-15 minuter av den amerikanska, sen tittade vi på varandra och sa "sova istället kanske?". Jag sov som en spädgris och drömde om ett häftigt musikläger tillsammans med häftiga personer. Skönt med sovmorgon också.
Skitungen (sagt med kärlek, förstås) har varit här den här veckan och har vägrat sova på nätterna. Hon börjar nattas vid sju, somnar med en stor portion tur mellan tio och elva. Med två zombievuxna som får natta om henne 25 gånger som resultat. Sen är hon svintrött på morgonen och jag får väcka en sur unge strax innan åtta för att hinna lämna henne på förskolan och plugga lite innan jag åker till skolan. Otroligt uttröttande. Ska nog mejla Kat och be om råd.
Ja jag lämnar barnet på förskolan nästan varje morgon. För att Magnus ska få ut ett par tusenlappar till i lön varje månad. Pengar som jag också får användning för sen. Jag har dessutom varit en god extraförälder som hämtat henne innan klockan tre varje dag den här veckan (apropå den heta debatten om "tidig hämtning = bra förälder" som pågår just nu). Fast egentligen har det varit bättre för mig än för Bosse att hämta så tidigt. Jag fixar ett lätt mellanmål och så tar vi en långpromenad med vagnen. Jag får se mer av stan, bra motion och så lite sällskap. Win för mig.
Bosse får iofs också se stan, äta mellanmål i friska luften (oftast i lugn och ro på en bänk i en park, om nån undrar) och får ha en vuxen människa helt för sig själv i ett par timmar. Kanske lite win för henne också.
Nähä kanske skulle arbeta lite med den där tentan nu då...
/J
Kommentarer
Trackback
