.

Undrar vad som hände igår. Alla jag pratade med ställde frågan "var befinner du dig nu?". Exakt den frågan. Det var märkligt, men kändes ganska bra ändå. Och för er som inte hunnit fråga än så är jag hemma hos pappa i skogen. Funderar på vilken dag jag ska ta mig till Kalmar, jag borde styra upp mer.

Hur som helst.
Den senaste tiden har många diskussioner handlat om föräldraledighet. Jag är egentligen 100% för en delad föräldraledighet. Det vill säga hälften till partner 1, hälften till partner 2. Om man ska prata i termer av heterosexuella par med en mamma och en pappa så verkar det som att det är just de som är så fullständigt emot en delad föräldraledighet. Eller låt oss för enkelhetens skull tala om föräldraförsäkring.
Jag, och många med mig, fascineras av det faktum att så många pappor är så oumbärliga på sina arbeten så fort delad föräldraförsäkring kommer upp. De är plötsligt chefer, VD:ar, egna företagare, one of a kind i sin bransch. De kan omöjligt vara hemma med sina barn eftersom familjen då skulle svälta ihjäl, förlora sina hem och tvingas gå nakna.
I ärlighetens namn, hur många svenska kvinnor är idag helt och hållet beroende av sina män för sin försörjning?
Och om man nu har en man som tjänar bra pengar och man är en kvinna som tjänar lite eller inga pengar alls, vad gör man då om mannen skulle få sparken? Hur försörjer man då sitt barn?
Okej, jag är inte helt rabiat. Jag inser att det finns situationer där det faktiskt blir svårt att dela exakt lika. Men jag tror att det i huvudsak finns två orsaker till motståndet mot delad föräldraförsäkring.
1. Pappan vill inte vara hemma med sitt barn. Han lever kvar i något slags 50-talsideal där kvinnan sköter allt som har med hem och barn att göra.
2. Mamman låter inte pappan ta sitt ansvar. Hon ser sig själv som den bästa föräldern, den som känner barnet bäst och som vet hur barnet ska skötas. Hon litar inte på pappan och ger honom inte utrymme att lära sig alla aspekter av barnets skötsel och välmående. Då blir det ju väldigt enkelt att låta pappan sköta barnet en kväll ibland, se honom misslyckas med ett par moment och därefter konstatera att hon hade rätt. Eller?

I min värld är det en kombination av båda. Och jag håller med Lars Ohly när han drar paralleller mellan 100% mammaledighet och lägre lön för kvinnor.
Senast i helgen diskuterade jag och en person ett fall där mamman är någon slags chef, tjänar riktigt bra med pengar. Pappan är arbetslös. Ändå är det mamman som tar all föräldraledighet i det förhållandet. Där faller argumentet om att familjen förlorar pengar om pappan är hemma med barnen. Och jag vågar anta att det finns väldigt många andra familjer med likartad fördelning. Kom igen nu!

/J