Om det uppenbara
Skrivlusten vill helt enkelt inte infinna sig just nu, så då får det bli lite sporadiska inlägg.
Först av allt vill jag tacka dem som har hört av sig efter mitt förra inlägg, det gör mig rörd. Ni har mitt fulla förtroende och min lojalitet.
Sedan är det väl oundvikligt att valet förs på tal.
Jag hoppades in i det sista igår. Jag och Ida röstade i fredags. Att rösta rödgrönt var inget svårt val för någon av oss. Sedan följde jag valvakan fram till halv två inatt, då SVT tackade för sig. Resultatet: 5,7% av rösterna till Sverigedemokraterna som ger dem 20 mandat i riksdagen. Det kommer bli en intressant och nervös höst politiskt sett.
Det gör mig förbannad att se att folk tänker så kortsiktigt. Ja, man får vara missnöjd med invandringspolitiken, integrationspolitiken och äldrepolitiken. Man får vilja göra något åt saken.
Men det är aldrig någonsin okej att vara rasist, främlingsfientlig eller nazist.
Att Nationalsocialistisk Front, ett öppet nazistiskt parti som i ett försök att dölja sitt förflutna bytte namn till Svenskarnas Parti 2008, fick mandat i kommunfullmäktige i Grästorp får mig att vilja gråta.
Det har gjorts många misstag av de svenska medierna under den här valkampanjen. Allianssympatierna slår igenom på många håll, Sahlin får personligen bära ansvaret för allt som gått fel på den rödgröna sidan.
Men det jag mest av allt retar mig på är hur lite utrymme Sverigedemokraterna tillåtits få i debatterna. Om Åkesson fått komma in, om frågorna ställts hade folk kanske insett hur ogenomtänkt och enkelspårig partiets politik är. Kanske. Åkesson är trots allt en skrämmande bra retoriker såhär långt och om de andra partierna vägrar ta debatten är risken stor att Sverigedemokraternas stöd bland befolkningen växer. Det är ju gårdagens valresultat ett obehagligt tydligt tecken på.
Där har ni min åsikt, av ren nyfikenhet uppmanar jag er som tycker annorlunda att kommentera detta.
När jag vaknade idag kände jag mig lätt uppgiven, vad fan gör man nu?
Ett samtal med Lina (som i mångt och mycket är överens med mig, även om vi inte röstar likadant) kickade igång mig ordentligt och jag var riktigt uppe i varv efteråt. Jag ringde pappa som först ville få det att låta som att han hade röstat på SD. Jag höll ett långt anförande om idiotin i detta innan han fick chans att förklara att han inte har röstat på SD, han ville bara se hur jag skulle reagera. Som att han inte kunde förutse det. Efter detta följde en diskussion om miljö- och trafikpolitik innan samtalet avslutades. Det var en fin stund.
Nu ska jag kanalisera all upprördhet på något konkret projekt. Packa kanske...
/J
Först av allt vill jag tacka dem som har hört av sig efter mitt förra inlägg, det gör mig rörd. Ni har mitt fulla förtroende och min lojalitet.
Sedan är det väl oundvikligt att valet förs på tal.
Jag hoppades in i det sista igår. Jag och Ida röstade i fredags. Att rösta rödgrönt var inget svårt val för någon av oss. Sedan följde jag valvakan fram till halv två inatt, då SVT tackade för sig. Resultatet: 5,7% av rösterna till Sverigedemokraterna som ger dem 20 mandat i riksdagen. Det kommer bli en intressant och nervös höst politiskt sett.
Det gör mig förbannad att se att folk tänker så kortsiktigt. Ja, man får vara missnöjd med invandringspolitiken, integrationspolitiken och äldrepolitiken. Man får vilja göra något åt saken.
Men det är aldrig någonsin okej att vara rasist, främlingsfientlig eller nazist.
Att Nationalsocialistisk Front, ett öppet nazistiskt parti som i ett försök att dölja sitt förflutna bytte namn till Svenskarnas Parti 2008, fick mandat i kommunfullmäktige i Grästorp får mig att vilja gråta.
Det har gjorts många misstag av de svenska medierna under den här valkampanjen. Allianssympatierna slår igenom på många håll, Sahlin får personligen bära ansvaret för allt som gått fel på den rödgröna sidan.
Men det jag mest av allt retar mig på är hur lite utrymme Sverigedemokraterna tillåtits få i debatterna. Om Åkesson fått komma in, om frågorna ställts hade folk kanske insett hur ogenomtänkt och enkelspårig partiets politik är. Kanske. Åkesson är trots allt en skrämmande bra retoriker såhär långt och om de andra partierna vägrar ta debatten är risken stor att Sverigedemokraternas stöd bland befolkningen växer. Det är ju gårdagens valresultat ett obehagligt tydligt tecken på.
Där har ni min åsikt, av ren nyfikenhet uppmanar jag er som tycker annorlunda att kommentera detta.
När jag vaknade idag kände jag mig lätt uppgiven, vad fan gör man nu?
Ett samtal med Lina (som i mångt och mycket är överens med mig, även om vi inte röstar likadant) kickade igång mig ordentligt och jag var riktigt uppe i varv efteråt. Jag ringde pappa som först ville få det att låta som att han hade röstat på SD. Jag höll ett långt anförande om idiotin i detta innan han fick chans att förklara att han inte har röstat på SD, han ville bara se hur jag skulle reagera. Som att han inte kunde förutse det. Efter detta följde en diskussion om miljö- och trafikpolitik innan samtalet avslutades. Det var en fin stund.
Nu ska jag kanalisera all upprördhet på något konkret projekt. Packa kanske...
/J
Kommentarer
Trackback
