Sånt man kan fundera över
Alldeles nyss läste jag ett blogginlägg som är sådär att man tänker att det lika gärna kunde varit man själv som skrev det.
Det handlade om ensamhet och tvåsamhet. Författaren i fråga skrev bland annat
Det handlade om ensamhet och tvåsamhet. Författaren i fråga skrev bland annat
"Jag vill inte vara den andra halvan, utan en egen individ.
Men är det konstigt att ibland vilja vara själv?
Är det egoistiskt att inte bidra med en inbjudan?
När jag känner att jag inte vill ta hänsyn, begränsas eller oroa mig.
När jag vill vara precis sådär som jag är. Även när jag är ensam."
Men är det konstigt att ibland vilja vara själv?
Är det egoistiskt att inte bidra med en inbjudan?
När jag känner att jag inte vill ta hänsyn, begränsas eller oroa mig.
När jag vill vara precis sådär som jag är. Även när jag är ensam."
Jag vill väldigt ofta vara själv. Inte nödvändigtvis ensam, men för mig själv. Jag trivs med att vara hos pappa och ha huset för mig själv en hel helg. Jag trivs också med att sitta i ena änden av en soffa, med en vän i andra änden, men inte känna ett tvång att socialisera. Senast igår satt jag just så i en soffa, med hörlurar i öronen och tittande på webb-tv medan personen i andra änden av soffan tittade på vanlig tv. Sällskap utan krav.
Nu kanske jag låter helt osocial och för att väga upp det så är det väl lika bra att jag med en gång säger att jag absolut uppskattar sällskap som jag faktiskt måste prata med. På jobbet, vid en fika med de finaste, under en promenad.
Men finns det inte något väldigt befriande med tystnad som är bekväm, snarare än fylld av press?
I sammanhanget kanske mina nu fastslagna framtidsplaner ter sig lite märkliga, men jag lovar att det blir bra.
De bästa vännerna är dem man kan vara tyst med!
/J
Nu kanske jag låter helt osocial och för att väga upp det så är det väl lika bra att jag med en gång säger att jag absolut uppskattar sällskap som jag faktiskt måste prata med. På jobbet, vid en fika med de finaste, under en promenad.
Men finns det inte något väldigt befriande med tystnad som är bekväm, snarare än fylld av press?
I sammanhanget kanske mina nu fastslagna framtidsplaner ter sig lite märkliga, men jag lovar att det blir bra.
De bästa vännerna är dem man kan vara tyst med!
/J
Kommentarer
Trackback
