Såhär dags för en vecka sedan
...satt jag i ett vardagsrum i en lägenhet i Helsingborg och inledde en av årets absolut bästa helger. Då kunde jag bara ana att det skulle bli bra.
Nu, idag, har jag avslutat en arbetsvecka (med tre dagars arbete, men ändå) och ett tvåveckorsvikariat och sitter för tillfället i en soffa i ett vardagsrum i Borås. Ensam. Skönt på sitt sätt, men längtan efter vad som komma skall bara växer.
Den här helgen kommer handla om sömn och återhämtning och den sträcker sig ända till måndagkväll då jag peppar för fyra dagar på nytt ställe.
Alltså jag måste få skryta lite. Där jag jobbar nu finns det inte mycket att skryta om och när det väl finns det så framstår det som ganska futtigt. Inte alls nobelprisforskningsklass, men något att glädjas åt i all tristess som råder.
Hur som helst så var det som så att jag fick ta vilan både igår och idag. Det har jag ju gjort innan, men igår och idag slogs de båda vilogrupperna ihop på grund av litet barnantal. Detta betyder alltså att jag vilade med nya barn nu.
Att vila med barn innebär att få 5-10 barn i åldrarna 1-2,5 år att ligga på varsin madrass och sova. Inte världens enklaste uppgift, det behöver man nästan inte vara småbarnsförälder för att förstå. Barn i den åldern är som daggmaskar som försöker undkomma faror. Jag vet inte om den mentala bilden gör nånting bättre, men skit samma. Kontentan är alltså att det är svårt.
Bland de nya vilobarnen jag hade nu så fanns det ett barn, en pojke som skolades in i augusti och som sedan dess har sovit EN gång, i 1,5 timme för att han var helt dödsslut. Resten av tiden har han varit vaken och stirrat i taket eftersom han inte riktigt känt sig trygg i hela sova-borta-situationen.
Igår var det alltså min tur att handskas med honom. Jag gav mig fan på att det skulle gå och efter en halvtimme av stillsamma strykningar över pannan och försök att tankeöverföra min egen trötthet till honom så SOMNADE HAN! Halleluja! Jag är fan bästast i stan när det gäller kids! Och nej, han var inte dödsslut igår, försök inte ta det här ifrån mig!
För övrigt somnade han nästan idag också, men jag tror att mitt största misstag idag var att jag råkade somna före honom.
Ja så här har jag det på jobbet. Ett litet tag till.
Nu ska jag planera planera och försöka komma över ett par traumatiska händelser som ägt rum den här veckan.
/J
Nu, idag, har jag avslutat en arbetsvecka (med tre dagars arbete, men ändå) och ett tvåveckorsvikariat och sitter för tillfället i en soffa i ett vardagsrum i Borås. Ensam. Skönt på sitt sätt, men längtan efter vad som komma skall bara växer.
Den här helgen kommer handla om sömn och återhämtning och den sträcker sig ända till måndagkväll då jag peppar för fyra dagar på nytt ställe.
Alltså jag måste få skryta lite. Där jag jobbar nu finns det inte mycket att skryta om och när det väl finns det så framstår det som ganska futtigt. Inte alls nobelprisforskningsklass, men något att glädjas åt i all tristess som råder.
Hur som helst så var det som så att jag fick ta vilan både igår och idag. Det har jag ju gjort innan, men igår och idag slogs de båda vilogrupperna ihop på grund av litet barnantal. Detta betyder alltså att jag vilade med nya barn nu.
Att vila med barn innebär att få 5-10 barn i åldrarna 1-2,5 år att ligga på varsin madrass och sova. Inte världens enklaste uppgift, det behöver man nästan inte vara småbarnsförälder för att förstå. Barn i den åldern är som daggmaskar som försöker undkomma faror. Jag vet inte om den mentala bilden gör nånting bättre, men skit samma. Kontentan är alltså att det är svårt.
Bland de nya vilobarnen jag hade nu så fanns det ett barn, en pojke som skolades in i augusti och som sedan dess har sovit EN gång, i 1,5 timme för att han var helt dödsslut. Resten av tiden har han varit vaken och stirrat i taket eftersom han inte riktigt känt sig trygg i hela sova-borta-situationen.
Igår var det alltså min tur att handskas med honom. Jag gav mig fan på att det skulle gå och efter en halvtimme av stillsamma strykningar över pannan och försök att tankeöverföra min egen trötthet till honom så SOMNADE HAN! Halleluja! Jag är fan bästast i stan när det gäller kids! Och nej, han var inte dödsslut igår, försök inte ta det här ifrån mig!
För övrigt somnade han nästan idag också, men jag tror att mitt största misstag idag var att jag råkade somna före honom.
Ja så här har jag det på jobbet. Ett litet tag till.
Nu ska jag planera planera och försöka komma över ett par traumatiska händelser som ägt rum den här veckan.
/J
Kommentarer
Trackback
