.

Fin, va? Två mer eller mindre glada och välklädda barn.
Låt oss tala en smula om konnotation.
Två barn i en ålder av uppskattningsvis 4-6 år. Två barn i en stereotyp heterosexuell parbildning. De är inte bara vänner, de är lite mer än så.
En lite äldre kille, en lite yngre tjej. Eller åtminstone en stor kille och en liten tjej. Precis som det bör vara.
En tjej som håller sig fast i killen, en kille som beskyddande lägger armen om tjejen.
En tjej som ser sådär typiskt tjejigt och obegripligt fnittrig ut som alla tjejer gör. En kille som ser ut att inte förstå sig på henne (vilket kan förklara den beskyddande armen).
En kille med rockstjärneambitioner, det ser man tydligt.
En tjej i 50-talsuniform.
En kille som tar ett kliv fram, som tar plats.
En tjej får stå kvar lite bakom killen.

Återigen; det är inte bara synd om den "stackars förfördelade flickan" som ska vara kvar i opraktiska och tidskrävande frisyrer och klänningar som begränsar. Det är synd om båda barnen. För oavsett vad en del säger (till exempel i svt:s Debatt) så finns det fortfarande förväntningar på hur pojkar respektive flickor ska vara, bete sig och se ut.
Se bilden ovan! En mjuk, snäll och glad flicka. En stor, tuff och hård pojke.
En vanlig annons i "Metro, Sveriges största tidning med 1,5 miljoner dagliga läsare".

Lite variation kanske kunde vara på sin plats?