Tiden går fort
när man har roligt. Och roligt det har vi nästan jämt.
Igår tog vi en spontantripp till Burlöv där vi köpte blacklight och gitarrstämmare. Jag ska tydligen lära mig att plocka Nothing else matters tills Magnus kommer hem från jobbet.
Med hans blacklight så CSI-kollade vi köket igår. Ett normalrent kök, men fy fan så äckligt. Sjukt mycket man inte ser med blotta ögat. Tror det blir sanering där nu.
Sen lattjade vi vidare med ljuset en stund, tills vi kom på att det är skadligt för ögonen. Och så lagade vi asgod mat tillsammans medan vi sjöng En helt ny värld så vackert vi kunde. Under en lång period har jag hatat matlagning, mathandling och matplanering, men nu är jag tillbaka i att gilla att fixa och dona. Det är mycket som har förändrats på ett år.
John smsade och uppdaterade mig om läget i Göteborg. Det rör på sig, kan man ju säga.
Och jag tror inte att jag ska fortsätta spela Deadrising efter gårdagens drömmar där jag var en tv-spelsfigur som träffade en annan tv-spelsfigur som var Magnus och Staffan i en och samma person. En tredje tv-spelsperson dök upp med en fjärrstyrd svan som högg mig i ryggen med näbben. Det gjorde sjukt ont och jag kunde känna hur den smärtan kändes även när jag vaknade sen.
Annars känns det obeskrivligt bra att vara här med just Magnus. Jag har känt mig ganska historielös de senaste åren, vilket förmodligen beror på att de flesta av mina vänner är relativt nya och att de flesta av människorna från förr är ute ur bilden av olika anledningar.
Det är enormt befriande att kunna prata om min tid i Västervik med någon som faktiskt var där, någon som vet vilka människor jag pratar om och som kan fylla på med detaljer jag glömt. Det är svårt att förklara, men ibland har jag känt mig avskuren från allt som hände innan jag började i Kalmar. Säkert mer så efter det som hände med Martin eftersom hela den perioden blev ganska infekterad, på nåt sätt nertystad och svår att hantera då. Jag vet dock inte om Magnus och mina samtal till två-tre på nätterna är så bra för hans insats på jobbet, men förbaskat trevligt är det i alla fall.
Nu tycker jag bara att folk ska pallra sig ner hit och hälsa på!
/J
Igår tog vi en spontantripp till Burlöv där vi köpte blacklight och gitarrstämmare. Jag ska tydligen lära mig att plocka Nothing else matters tills Magnus kommer hem från jobbet.
Med hans blacklight så CSI-kollade vi köket igår. Ett normalrent kök, men fy fan så äckligt. Sjukt mycket man inte ser med blotta ögat. Tror det blir sanering där nu.
Sen lattjade vi vidare med ljuset en stund, tills vi kom på att det är skadligt för ögonen. Och så lagade vi asgod mat tillsammans medan vi sjöng En helt ny värld så vackert vi kunde. Under en lång period har jag hatat matlagning, mathandling och matplanering, men nu är jag tillbaka i att gilla att fixa och dona. Det är mycket som har förändrats på ett år.
John smsade och uppdaterade mig om läget i Göteborg. Det rör på sig, kan man ju säga.
Och jag tror inte att jag ska fortsätta spela Deadrising efter gårdagens drömmar där jag var en tv-spelsfigur som träffade en annan tv-spelsfigur som var Magnus och Staffan i en och samma person. En tredje tv-spelsperson dök upp med en fjärrstyrd svan som högg mig i ryggen med näbben. Det gjorde sjukt ont och jag kunde känna hur den smärtan kändes även när jag vaknade sen.
Annars känns det obeskrivligt bra att vara här med just Magnus. Jag har känt mig ganska historielös de senaste åren, vilket förmodligen beror på att de flesta av mina vänner är relativt nya och att de flesta av människorna från förr är ute ur bilden av olika anledningar.
Det är enormt befriande att kunna prata om min tid i Västervik med någon som faktiskt var där, någon som vet vilka människor jag pratar om och som kan fylla på med detaljer jag glömt. Det är svårt att förklara, men ibland har jag känt mig avskuren från allt som hände innan jag började i Kalmar. Säkert mer så efter det som hände med Martin eftersom hela den perioden blev ganska infekterad, på nåt sätt nertystad och svår att hantera då. Jag vet dock inte om Magnus och mina samtal till två-tre på nätterna är så bra för hans insats på jobbet, men förbaskat trevligt är det i alla fall.
Nu tycker jag bara att folk ska pallra sig ner hit och hälsa på!
/J
Kommentarer
Trackback
