Softa ner och snurra karusellen runt

Hemma igen efter ytterligare en lång dag. Den började med en 3,5-timmars fotosession hos Cajsa som resulterade i en nätt liten bildserie på tema förvandling. Sen fortsatte den med fika på stan med Cajsa, Martin och Johannes (Cajsa födelsedagsbjöd mig på fikan, massor av tack!). Sen blev klockan jättemycket och vi åkte hem. Jag skulle äta lite och sova en stund eftersom fotografgrejen är sjukt utmattande (det kan man inte tro, men så är det).
Men eftersom vi alla vet vid det här laget att jag är en förvirrad person, så förvånar det väl ingen att jag glömde både maten och sömnen till förmån för bildgenomgång och bearbetning. Fixade dock mat i sista sekunden, men fick klara mig utan sömn.

Vid nio var jag nere hos Lennart och Johannes. Vi spelade Fia med shots en liten stund och sen promenerade vi till Söderport. Först blev jag lite besviken på att Governor Andy (som var den jag peppat upp för) körde sound system och inte konsert, men jag var nog inte ensam om det för han fick förklara sig och sen ändå varva sound system-grejen (länk här om någon undrar vad det är) med mer konsertliknande inslag. Musiken var helt underbar, människorna där var underbara, stämningen i lokalen var underbar. Johannes började snacka musik med en kille som stod och hängde vid vårt bord och fick förklara att det var jag som hade släpat dit honom. Så killen undrade om jag gillade Governor Andy (han själv var tydligen ett stooort fan) vilket jag givetvis svarade jakande på och som svar på det fick jag kommentaren "I love you like fatties love cookies". That guy for the win, helt klart haha. Han var stekare, popsnöre och reggaemänniska i ett. Jättekonstig kombo som funkade förvånansvärt bra.



Reggae-Johannes. Tagna på Söderport med min mobil, ingen redigering alls.
Roligt :)

Efter prat med varandra och andra människor (en klasskompis från int.sam.studier var där. Inte för att jag pratade med honom men han var där iaf) så avslutade vi kvällen med en timmes dans en halvmeter från ena högtalaren så jag är i princip döv på högerörat nu. Gov Andy var ute och gick i publiken hela tiden (scenen är typ 25 cm hög) så det blev en helt grym känsla av det och sen kunde alla sjunga med i texterna. Nä underbart är definitivt ordet för kvällen! Mina förväntningar överträffades ett par gånger om och det här kan jag leva på ett tag. Yay!
Nu ska jag försöka sova en timme eller två.
/J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0