Vi har närt en kommunist i vår klass
...eller kanske två. Eller tre.
Hå hå hå vad dåligt redovisningen gick idag. Jag försov mig, kom försent till mötet före föreläsningen, mejlade fel version av min text till mig själv inatt så jag fick nöja mig med inlämningstexten och fick världens blackout under min inledning av redovisningen. Det värsta jag varit med om, men som tur var så hade Ida och jag samkört våra grejer så hon kunde utan problem gå in och ta över. Efter det lilla debaclet gjorde Ida och Ida en kickass redovisning. Sen var det dags för Peter som var helt fruktansvärt tråkig. Varje grupp skulle ju, som jag nämnt innan, redovisa i cirka 40 minuter. Min, Idas och Idas tog ungefär 20 minuter. Peters tog 30 minuter och var så jävla tråkigt att inte ens föreläsaren kunde låta bli att skruva på sig, resten av klassen var som hostande, suckande maskar på sina stolar. Jag, Ida och Ida tittade på varandra i panik och undrade tyst vilket som var det minst pinsamma sättet att tysta ner honom. Sen följde en hätsk diskussion med en av nämnda kommunister och lite annat löst folk innan vi äntligen fick gå och sätta oss. Vi redovisade i över en timme. Jag kan ärligt säga att jag hellre tatuerar insidan av min andra överarm i en timme än gör om det där!
Efter vår grupp var det sista gruppens tur. De fick äran att börja vid tio i tolv. Föreläsningen skulle vara slut vid tolv. De snackade till tio i ett. Det är här kommunist nummer två kommer in. Gruppen hade gjort ett arbete om Venezuela och mer specifikt om Hugo Chavez. Jag hade mycket roligt åt diskussionerna som följde på deras redovisning. En tjej i gruppen försvarade varenda rörelse Chavez någonsin gjort. Det roligaste med det var att hon svarade alla med "han tycker så" eller "han vill det här" som att hon var hans (inte längre så) hemliga älskarinna eller något motsvarande. Sjukt underhållande och hon lyckades reta gallfeber på ett flertal kurskamrater. Till och med de andra kommunisterna som logiskt sett borde vara på hennes sida.
Efter föreläsningen möttes gruppen för utvärdering och när Ida var ute och rökte passade Peter på att skylla på henne för att vår redovisning drog ut på tiden. Jag trodde jag hörde fel och den andra Ida blev rätt sur på honom. Efter ett inte så givande möte skildes vi åt, jag och den andra Ida stannade dock och ventilerade utanför en stund. Det var högst nödvändigt för oss båda.
Därefter åkte jag hem till Cajsa och öste ur mig historien om en av de tråkigaste dagarna i mitt liv. Sen hem till mig, sova och kurera min hals som börjar protestera. Nu ska jag ta tag i inlämningstexten som ska in imorgon.
/J
Hå hå hå vad dåligt redovisningen gick idag. Jag försov mig, kom försent till mötet före föreläsningen, mejlade fel version av min text till mig själv inatt så jag fick nöja mig med inlämningstexten och fick världens blackout under min inledning av redovisningen. Det värsta jag varit med om, men som tur var så hade Ida och jag samkört våra grejer så hon kunde utan problem gå in och ta över. Efter det lilla debaclet gjorde Ida och Ida en kickass redovisning. Sen var det dags för Peter som var helt fruktansvärt tråkig. Varje grupp skulle ju, som jag nämnt innan, redovisa i cirka 40 minuter. Min, Idas och Idas tog ungefär 20 minuter. Peters tog 30 minuter och var så jävla tråkigt att inte ens föreläsaren kunde låta bli att skruva på sig, resten av klassen var som hostande, suckande maskar på sina stolar. Jag, Ida och Ida tittade på varandra i panik och undrade tyst vilket som var det minst pinsamma sättet att tysta ner honom. Sen följde en hätsk diskussion med en av nämnda kommunister och lite annat löst folk innan vi äntligen fick gå och sätta oss. Vi redovisade i över en timme. Jag kan ärligt säga att jag hellre tatuerar insidan av min andra överarm i en timme än gör om det där!
Efter vår grupp var det sista gruppens tur. De fick äran att börja vid tio i tolv. Föreläsningen skulle vara slut vid tolv. De snackade till tio i ett. Det är här kommunist nummer två kommer in. Gruppen hade gjort ett arbete om Venezuela och mer specifikt om Hugo Chavez. Jag hade mycket roligt åt diskussionerna som följde på deras redovisning. En tjej i gruppen försvarade varenda rörelse Chavez någonsin gjort. Det roligaste med det var att hon svarade alla med "han tycker så" eller "han vill det här" som att hon var hans (inte längre så) hemliga älskarinna eller något motsvarande. Sjukt underhållande och hon lyckades reta gallfeber på ett flertal kurskamrater. Till och med de andra kommunisterna som logiskt sett borde vara på hennes sida.
Efter föreläsningen möttes gruppen för utvärdering och när Ida var ute och rökte passade Peter på att skylla på henne för att vår redovisning drog ut på tiden. Jag trodde jag hörde fel och den andra Ida blev rätt sur på honom. Efter ett inte så givande möte skildes vi åt, jag och den andra Ida stannade dock och ventilerade utanför en stund. Det var högst nödvändigt för oss båda.
Därefter åkte jag hem till Cajsa och öste ur mig historien om en av de tråkigaste dagarna i mitt liv. Sen hem till mig, sova och kurera min hals som börjar protestera. Nu ska jag ta tag i inlämningstexten som ska in imorgon.
/J
Kommentarer
Trackback
