Farväl Hultsfred
Trots att jag de senaste tre åren hävdat att Hultsfredsfestivalen varit döende så var det med stor sorg i hjärtat jag inatt läste att det nu verkligen är slut. Årets festival ställs in och Hultsfredsfestivalen is no more.
Jag hann med tre festivaler; 2003, 2004 och 2005.
2003
Wow vi skulle verkligen till Hultsfredsfestivalen, på riktigt, utan föräldrar. Vi var 16 och Josse hade ordnat så att vi fick tälta i hennes morbrors trädgård. Gränsen för vad våra föräldrar vågade släppa iväg oss på gick vid festivalområdets camping. Vi protesterade inte, vi skulle ju på festival. Jag var fortfarande tillsammans med M och hoppades på att hinna hänga med alla klasskompisar från nya klassen i Västervik. Eftersom jag, Josse och Carro var noviser så höll vi hela tiden ihop, skulle Josse på en konsert så följde jag och Carro med osv. Men mest var det Carro som vallade runt oss på diverse hårdrockskonserter. Vi kände marken gunga för första gången och när festivalen var över var vi rörande överens om att vi skulle dit igen året efter.
Antal besökare: 25 318
Band vi såg (utdrag): Randy, Mando Diao, Melody Club, In Flames, The Ark, Queens of the stoneage, Soundclash, Mobbade Barn Med Automatvapen, Timbuktu, The Hives, Counting Crows, Turbonegro
2004
Den här gången var det bara jag och Josse. Vi bodde i ett camp jag inte minns namnet på, men jag minns däremot några av dem vi bodde med. Det var Jens som styrt upp så vi fick plats i deras camp så det var alltså han som bodde där och Vincent, Tobbe Samhäll... Erik L kom förbi och hängde med mig, har en känsla av att Bullen och/eller PG också bodde där, men jag är inte säker. Resten var Jens vänner som vi inte kände alls.
Veckorna innan festivalen gick av stapeln var jag så peppad att jag gick igenom artistlistan namn för namn, laddade ner ett par låtar med varje artist, rekade med Josse och satte ihop ett konsertschema med de artister vi absolut inte fick missa. Detta var året då vi såg sammanlagt runt 25 konserter på tre dygn, sprang runt som skottspolar mellan Teaterladan, Hawaii och Atlantis samt upptäckte underbara underbara Teitur! När vi såg Scissor Sisters i Atlantistältet var det så sinnessjukt mycket folk att jag blev fastklämd mellan två personer och när de hoppade så lättade även jag från marken utan att behöva röra mig.
Antal besökare: ca 23 000
Band vi såg (utdrag): Randy, Scissor Sisters, Marit Bergman, Teitur, Sugarplum Fairy, Snook, Lisa Miskovsky, Broder Daniel, Morrissey, Danko Jones, Alicia Keys, Mary J Blige, HIM, Backyard Babies, Bright Eyes, 3 Doors Down, Josè Gonzalez, Jens Lekman, Puppetmastaz, Electric Eel Shock, Tiger Lou
2005
Att detta skulle bli min sista festival i Hultsfred hade jag ingen aning om då. Om någon hade frågat mig hade jag svarat att jag aldrig skulle sluta gå på festival.
2005 var året då Hultsfredsfestivalen fyllde 20 år och vi bodde på Camp Västervik med Pontus, Erik L, Hertz, Hardy, PG, Bullen, Pekka, Bog, Flum och Tess. Pontus och några andra var där redan när campingen öppnade söndagen innan. Pontus var omåttligt stolt över att ha fått festivalens allra första armband. De valde ut en bra boplats i Träsket, jag och Josse kom dit på kvällen och satte upp vårt tält som mirakulöst nog hade överlevt festivalen året innan, sen åkte vi hem och kom traditionsenligt tillbaka på onsdagen. Då hade jag feber och var kraftigt förkyld, men lät inte det hindra mig. Vårt bidrag till campet blev en persisk matta i dörrmattestorlek. Det året var det så trångt på campingen att norrmännen som kom sent satte upp sitt tält halvvägs upp på mitt och Josses. Samma norrmän sålde hasch i vårt camp, sprang runt och sjöng "jag trivs bäst i öppna landskap" och däckade bredvid mig i vårt tält en natt. Det var även året då Lasse Winnerbäck höll konsert alla tre dagarna i Atlantis och vi hade en egen campsång; Solen i ögonen.
Antal besökare: 31 800 (publikrekord)
Band vi såg (utdrag): Mando Diao, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim, Marilyn Manson, The Ark, Slayer, Flogging Molly, Håkan Hellström, Looptroop, Timbuktu, The Hives, System of a Down och självklart Millencolin
Jag hann med tre festivaler; 2003, 2004 och 2005.
2003
Wow vi skulle verkligen till Hultsfredsfestivalen, på riktigt, utan föräldrar. Vi var 16 och Josse hade ordnat så att vi fick tälta i hennes morbrors trädgård. Gränsen för vad våra föräldrar vågade släppa iväg oss på gick vid festivalområdets camping. Vi protesterade inte, vi skulle ju på festival. Jag var fortfarande tillsammans med M och hoppades på att hinna hänga med alla klasskompisar från nya klassen i Västervik. Eftersom jag, Josse och Carro var noviser så höll vi hela tiden ihop, skulle Josse på en konsert så följde jag och Carro med osv. Men mest var det Carro som vallade runt oss på diverse hårdrockskonserter. Vi kände marken gunga för första gången och när festivalen var över var vi rörande överens om att vi skulle dit igen året efter.
Antal besökare: 25 318
Band vi såg (utdrag): Randy, Mando Diao, Melody Club, In Flames, The Ark, Queens of the stoneage, Soundclash, Mobbade Barn Med Automatvapen, Timbuktu, The Hives, Counting Crows, Turbonegro
2004
Den här gången var det bara jag och Josse. Vi bodde i ett camp jag inte minns namnet på, men jag minns däremot några av dem vi bodde med. Det var Jens som styrt upp så vi fick plats i deras camp så det var alltså han som bodde där och Vincent, Tobbe Samhäll... Erik L kom förbi och hängde med mig, har en känsla av att Bullen och/eller PG också bodde där, men jag är inte säker. Resten var Jens vänner som vi inte kände alls.
Veckorna innan festivalen gick av stapeln var jag så peppad att jag gick igenom artistlistan namn för namn, laddade ner ett par låtar med varje artist, rekade med Josse och satte ihop ett konsertschema med de artister vi absolut inte fick missa. Detta var året då vi såg sammanlagt runt 25 konserter på tre dygn, sprang runt som skottspolar mellan Teaterladan, Hawaii och Atlantis samt upptäckte underbara underbara Teitur! När vi såg Scissor Sisters i Atlantistältet var det så sinnessjukt mycket folk att jag blev fastklämd mellan två personer och när de hoppade så lättade även jag från marken utan att behöva röra mig.
Antal besökare: ca 23 000
Band vi såg (utdrag): Randy, Scissor Sisters, Marit Bergman, Teitur, Sugarplum Fairy, Snook, Lisa Miskovsky, Broder Daniel, Morrissey, Danko Jones, Alicia Keys, Mary J Blige, HIM, Backyard Babies, Bright Eyes, 3 Doors Down, Josè Gonzalez, Jens Lekman, Puppetmastaz, Electric Eel Shock, Tiger Lou
2005
Att detta skulle bli min sista festival i Hultsfred hade jag ingen aning om då. Om någon hade frågat mig hade jag svarat att jag aldrig skulle sluta gå på festival.
2005 var året då Hultsfredsfestivalen fyllde 20 år och vi bodde på Camp Västervik med Pontus, Erik L, Hertz, Hardy, PG, Bullen, Pekka, Bog, Flum och Tess. Pontus och några andra var där redan när campingen öppnade söndagen innan. Pontus var omåttligt stolt över att ha fått festivalens allra första armband. De valde ut en bra boplats i Träsket, jag och Josse kom dit på kvällen och satte upp vårt tält som mirakulöst nog hade överlevt festivalen året innan, sen åkte vi hem och kom traditionsenligt tillbaka på onsdagen. Då hade jag feber och var kraftigt förkyld, men lät inte det hindra mig. Vårt bidrag till campet blev en persisk matta i dörrmattestorlek. Det året var det så trångt på campingen att norrmännen som kom sent satte upp sitt tält halvvägs upp på mitt och Josses. Samma norrmän sålde hasch i vårt camp, sprang runt och sjöng "jag trivs bäst i öppna landskap" och däckade bredvid mig i vårt tält en natt. Det var även året då Lasse Winnerbäck höll konsert alla tre dagarna i Atlantis och vi hade en egen campsång; Solen i ögonen.
Antal besökare: 31 800 (publikrekord)
Band vi såg (utdrag): Mando Diao, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim, Marilyn Manson, The Ark, Slayer, Flogging Molly, Håkan Hellström, Looptroop, Timbuktu, The Hives, System of a Down och självklart Millencolin
Jag är glad att jag hann med tre festivaler även om jag önskar att det vore fler. Jag är glad att jag har 99% fina och glada minnen därifrån och att jag fick uppleva när festivalen slog rekord i antal besökare. Jag har sett så många band och artister där att jag inte ens minns alla. Det är helt klart en historisk musikepok som avslutas här. Tack Rockparty!
Kommentarer
Trackback
