Kvinnlighet

Jag borde nog jobba på min. Kvinnlighet alltså. Eller åtminstone vilka signaler jag sänder ut utan att vara medveten om det.
Ett samtal utspelade sig mellan mig och Martin i ett öltält på Öland i helgen. Jag minns inte exakt hur samtalet gick, men det handlade om hans tältregler; inga killar i tältet, men tjejer går bra. Vi skämtade lite om det där, vilket så småningom ledde fram till följande fråga från Martin:
- Men du är väl bisexuell eller hur... eller har jag bara fått för mig det?

Tidigare i somras satt jag på en posh utebar vid Kalmar slott, tillsammans med ett gäng fina människor. Lenas fästman Magnus ägnade en timme av kvällen åt att tala om för mig att jag måste vara flata, butchflata. Sen drog han dit sin manliga singelvän i ett misslyckat blind date-försök och jag hängde med min finaste gayvän Leo resten av kvällen.

Under mina 24 år har jag aldrig känt mig dragen till en tjej, därför skulle jag inte sätta en bisexuellettiket på mig själv. Men om det en dag plötsligt skulle dyka upp en tjej som jag blir störtförälskad i så vore det väl dumt att tacka nej för att hon är tjej? Jag håller mina dörrar öppna, några mer öppna än andra dock :)

Hur som helst, idag regnar det och jag gör det man brukar göra när det regnar; kryper ner under täcket och storkonsumerar film. Hittills de två sista Twilight-filmerna och första Sex and the city-filmen. How is that for girly?
Och jag gör det helst utan sällskap av katten, vi är inte vänner idag.


Don´t mess with the kitty kat. Han höll på att ramla ner från sängen, skulle sätta klorna i sängkanten för att komma upp igen, men missade och tog handen istället. Rivmärkena går ända ut till fingertopparna, men det där är det enda som blöder so far.

Kommentarer
Postat av: Ida

Jag tycker dock inte att du sänder ut bixeuella vibbar, så vet ine alls vad han tänkte med?

2010-07-26 @ 22:36:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0