.

Innan jag redogör för den gångna helgen vill jag bara betona att jag åkte på festival utan att känna någon där. Förvisso fick jag inbjudan, tältplats och luftmadrass av Martin som är Cajsas sambo. Och jag känner Martin som man känner sina vänners respektive. Det vill säga oftast inte så mycket, men har man tur så kommer man hyfsat bra överens. Det fanns alltså en 50/50-chans att det skulle bli Success eller Fail.

Anyroad.
Jag kom till vårt camp i torsdags kväll efter en mycket trevlig middag med Ida och Matte och en hysteriskt lång promenad med packning som vägde minst ett ton eller två. Överallt kom pustar av rök som inte härstammade från vanliga cigaretter.
I campet som borde gå under namnet Camp Martin bodde Martin, Martin, Patrik Martin & Iris, Petter & Kakan, Carina, Pau, Piroz, Malin och Mani. Jag gillar alla utom Piroz, som i mitt tycke var dryg och jävligt otrevlig större delen av det första dygnet.

Vi hade ofta besök i vår lilla cirkel och det var fint. Finaste besöket var Nadja, Anders och Joel som kom första kvällen. Tillsammans med dem och Martin drog jag ner till strandens sound system (jag har förklarat vad det är förut, men här kommer det igen). Martin hittade annat folk, Nadja hittade en trevlig kille, jag hittade Joel och Anders försvann.
När vi fått nog av sound system-grejen tog vi en promenad på stranden (jag och Joel alltså), hittade en bekväm remsa stenig strand och låg där och snackade medan solen gick ner och sedan upp igen. När jag skulle lämna tillbaka honom till hans camp var hans tält ockuperat av två andra killar, så jag bröt mot Martins Ground Rules of Taravad #1, det vill säga inga killar i tältet.
Det skulle visa sig att jag och Joel hade bytt en bekväm remsa stenig strand mot en luftmadrass med hål i, fint placerad på en tjock trädrot. Men det var nice ändå.
På morgonen hängde vi i vårt camp tills Piroz kom och slängde ut Joel. Det var helt oprovocerat och jävligt otrevligt gjort.

Vid lunchtid dag 2 fick vi nog av värmen, jag, Martin, Patrik och Iris. Vi slängde på oss badkläder och vadade ut en kilometer i Östersjön. Sen låg vi där och flöt i ett par timmar. Det kan ha varit det bästa på hela helgen.
Sen träffade vi Jamaicanen. Han var skittrevlig men man förstod knappt vad han sa. Han satt i sitt camp och skrek Fire! (Fajja!) då och då. Folk från hela campingen gav respons och man kunde höra Fajja! från tio olika håll som svar.
Martin premiäråt en Smålandsrulle (vegetarisk/vegansk tunnbrödsrulle med massa gott i) och åt hummus för första gången i sitt liv. Han uppskattade namnet mer än smaken, kan man nog säga :) Jag uppskattade arrangörernas miljösatsning som bland annat innebar att all mat som såldes på festivalområdets var vegetarisk eller vegansk.
På kvällen fick vi med oss Joels Sandra när vi gick för att se Helt Off, med Timbuktu och Promoe. Vi hängde i "öltältet" med en karlskronakille som trodde att Iris var en man.

På lördagen vaknade vi av åska och så kom regnet vi alla hade väntat på. Det innebar tälthäng, förseningar av konserter, reseproblem för Ital Skurk, tidigareläggning av konserter och hela schemat blev skevt.
När regnet gav upp gick vi in till festivalområdet och såg Ska n´ska. Fantastiskt bra!
Martin och jag hängde kvar och såg Diegojah innan vi återvände till vårt camp för mer tälthäng. På kvällen var det dags för Kapten Röd som vi hade peppat på sen vi kom till Öland. Men när han spelade så satt jag i Joels nyköpingscamp med honom, Anders, Tobias, Sanna och några andra trevliga prickar. Det var ju tråkigt av mig att missa kaptenen, men som Joel sa "du hör alla låtar, du hör varje ord av mellansnacket. Det enda du inte vet är vad han har för tröja på sig".
Området var typ U-format och vi bodde så bra att vi hörde allt från scenerna.