.

Åh jag mår bra idag!
Har egentligen inte gjort något värdefullt på hela dagen, läst en halv bok, slappat, beundrat snötäcket utanför (det når nästan upp till nederkanten av mina fönster i mitt gamla rum hos pappa). Har inte sett så mycket snö på säkert 15 år.

Kvällen tillbringades hos mamma (som inte var hemma) med På Spåret och Skavlan, som brukligt är på fredagkvällar. Sen åkte jag tillbaka till pappa (som inte heller är hemma). När jag steg ur bilen undrade jag vilken utelampa som var tänd. Hela gården badade i ett mjukt blått ljus. Det var månen. Herregud vad ljust det är ute!
Jag var ute och la på mer ved i pannan för några minuter sen (pannrummet är i en egen byggnad ute på gården, 20-25 meter från huset) och när jag släckte utelampan där tänkte jag att jag skulle få treva mig tillbaka till huset, hoppades att jag inte skulle halka i nån snödriva. men jag såg precis allting. Alla färger och alla detaljer. Fascinerande! Det märks att jag har bott i stad de senaste åren.

Och apropå mitt stadsboende. Min gode vän Erik hävdar att storstan (Göteborg) har gjort mig "stor" och kaxig, lite dryg. Det är roligt att han säger det för jag har också känt av min storstadifiering den senaste tiden och har varit lite orolig att folk tycker att jag är odräglig. Jag tror att min dryghet är ett sätt att hantera en självkänsla på glid. Som jag har tjatat om innan så är jag mycket missnöjd med min utsida för tillfället. Så jag blev väldigt glad och lite rörd när jag plötsligt fick massa fina komplimanger av både Erik och John (helt oberoende av varandra) igår kväll. Thanks guys! Det var precis vad jag behövde!

/J