.

Nu är jag uppe och nattugglar igen. Inte bra alls. Tror att jag är på väg att vända på dygnet, borde gå upp tidigt imorgon trots att jag går och lägger mig sent. Har en känsla av att sömnrubbningarna delvis beror på att jag börjar inse hur mycket jag har framför mig nu. Två gamla tentor att komplettera, en ny tenta att skriva, ett seminarium som ska förberedas och så ska jag hinna packa allt innan jag sticker. Och allt detta ska ske på 14 dagar. Jag har i alla fall kunnat stryka tidrapporten till jobbet från listan idag, det är ju alltid nåt. Nånstans i allt detta borde jag ta tag i träningen igen, jag fick upp ett ganska bra tempo innan jul och vill gärna fortsätta med det så att jag kanske någon gång i en avlägsen framtid kan se resultat av träningen. Bara för skojs skull testade jag plankan idag och räknade med att klara max 30 sekunder efter att ha slappat så länge, men ta mig tusan jag klarade en hel minut. Mer självkänsleboosting till mig.

Igår var det nyårsafton och det blev en av de bästa jag kan minnas. Helt klart med på topp 3. Vad jag gjorde? Jag var hemma alldeles ensam. Discovery Channel körde LA Ink mellan klockan fyra och klockan fyra så det sysselsatte mig mellan sju och två. Samtidigt hade jag världens absolut bästa Erik på msn som firade nyår på samma sätt som jag.
Erik tipsade om bra serier som jag inte kunde koncentrera mig på igår, men som jag ska se till helgen. Civet dök upp i LA Ink helt plötsligt. Det var lite oväntat och kul (Civet är det tjejbandet från USA som min storebror och hans band turnerade med i höstas). Vid tolvslaget gick jag ut på framsidan och tittade på alla fyrverkerier och pratade lite med mamma. Sen gick jag in till Erik igen.
Jag är som sagt jättenöjd med min kväll, men ur andras synvinkel var det tydligen skitkonstigt. Ett axplock av kommentarerna:
"Inte ska du väl sitta ensam på en så speciell kväll?"
"Uff helt ensam alltså?? Det är ju lite sunkigt"
"But WHY var du ensam hemma?"
"Okej, så länge du hade det bra..."

Jag var rätt beredd på att folk skulle tycka att det var lite märkligt, men jag blev ändå en aning provocerad till slut. Katarina stod helt bakom idén och Erik valde ju som sagt att fira på samma sätt, så lite medhåll fick jag också. En ganska talande kommentar från storebror fick jag nyss:
"jag hade oxå kunnat sitta hemma. men då hade väl folk undrat om jag va deprimerad eller nått".
Nu blir det här lite större än vad det egentligen är, men jag är rätt nyfiken på varför det sticker så i ögonen på folk att man väljer bort det "traditionella" sättet att fira på. Den som aldrig någonsin varit med om ett nyårsfirande som blev misslyckat eller var laddat med ångest kan ju räcka upp en hand.
Nej, jag är inte på något sätt emot att fira nyår, men jag gillar inte de höga förväntningarna som väldigt sällan infrias. Den här gången passade det mig perfekt att fira ensam och att helt styra över min egen kväll och då kan det väl få vara så?
Ett av de mysigaste firandena jag har läst om hittills är Linas. Tyvärr kommer ni inte åt texten, men hon firade ungefär som jag fast med sin sambo och deras bebishund. Mysiga hemmafiranden for the win!

Nu har jag avreagerat mig lite och går vidare med livet.
/J