Jag anar ugglor i mossen
Eller nej, det var inte sant. Jag ser dem överfreakingallt!
Efter att ha stått vid dörren och inspekterat rummet, med ena handen vid hakan och den andra på höften, vägande på än det ena än det andra benet, lagt huvudet på sned, hummat, puffat till en kudde, bytt ut en annan, gått tillbaka till ursprungspositionen vid dörren och suckat djupt och dramatiskt en stund så tog mig ner till stan igår.
Cajsas shoppinghysteri tillhör smittklass 1. Som tur är fyller ju storebror år snart så jag har ju nåt att skylla på. Eftersom jag inte fick nog ringde jag lillebror och far och erbjöd mig att fixa deras presenter också. De gick med på det och jag fick tillbringa ytterligare en timme på stan, all by myself.
Eller nä, det var inte heller sant. Jag hittade en vän och jag tror jag blev kär! Han är rolig, vacker, tung, ödmjuk och romantiskt beskyddande, han har allt. Han var det första jag såg när jag slog upp mina blå (grå? gröna?) i morse, hoppsan! *rodnar lätt*
När jag kom hem från stan la jag mig på sängen en stund och funderade över livet och kartongbitarna över min dörr.
Sent omsider fick jag svar på smset jag skickat till Cajsa på morgonkvisten. Hon satt helt ensam och verkade inte ha nåt emot lite sällskap, så jag tog min burk med hårfärg och en påse äckligt godis till henne och åkte.
Fröken Kjellsson var helt till sig i trasorna när jag kom. Inte för att jag kom (tråkigt nog) utan för att Anja tydligen hade drämt i backen ordentligt. Sen fick hon (Cajsa) sitt godis och ett glas Loka och lugnade ner sig lite. Vi (Cajsa) färgade mitt hår som nu tydligen ska gå i nyansen chokladbrun. Detta är inte med verkligheten överensstämmande. Det går snarare i en graderad skala från gråbrunt, via rött, ljusbrunt och mörkbrunt till svart. Förhoppningsvis är det mest jag själv som ser det när jag står i badrummet och råglor. Eller som Markus sa; vem blir inte ful i 60-wattsljus? Jag är ändå nöjd med resultatet och tackar Cajsa för hjälpen.
Cajsa som ägnade stor uppmärksamhet åt tuppar. Och man kan nog säga att någon i godisfabriken antingen aldrig har varit på landet eller har en morbid humor. Check this out:
Det är en tupp...
Och för den som är nyfiken så var nog tuppen menad att se ut såhär:
Efter att ha stått vid dörren och inspekterat rummet, med ena handen vid hakan och den andra på höften, vägande på än det ena än det andra benet, lagt huvudet på sned, hummat, puffat till en kudde, bytt ut en annan, gått tillbaka till ursprungspositionen vid dörren och suckat djupt och dramatiskt en stund så tog mig ner till stan igår.
Cajsas shoppinghysteri tillhör smittklass 1. Som tur är fyller ju storebror år snart så jag har ju nåt att skylla på. Eftersom jag inte fick nog ringde jag lillebror och far och erbjöd mig att fixa deras presenter också. De gick med på det och jag fick tillbringa ytterligare en timme på stan, all by myself.
Eller nä, det var inte heller sant. Jag hittade en vän och jag tror jag blev kär! Han är rolig, vacker, tung, ödmjuk och romantiskt beskyddande, han har allt. Han var det första jag såg när jag slog upp mina blå (grå? gröna?) i morse, hoppsan! *rodnar lätt*
När jag kom hem från stan la jag mig på sängen en stund och funderade över livet och kartongbitarna över min dörr.
Sent omsider fick jag svar på smset jag skickat till Cajsa på morgonkvisten. Hon satt helt ensam och verkade inte ha nåt emot lite sällskap, så jag tog min burk med hårfärg och en påse äckligt godis till henne och åkte.
Fröken Kjellsson var helt till sig i trasorna när jag kom. Inte för att jag kom (tråkigt nog) utan för att Anja tydligen hade drämt i backen ordentligt. Sen fick hon (Cajsa) sitt godis och ett glas Loka och lugnade ner sig lite. Vi (Cajsa) färgade mitt hår som nu tydligen ska gå i nyansen chokladbrun. Detta är inte med verkligheten överensstämmande. Det går snarare i en graderad skala från gråbrunt, via rött, ljusbrunt och mörkbrunt till svart. Förhoppningsvis är det mest jag själv som ser det när jag står i badrummet och råglor. Eller som Markus sa; vem blir inte ful i 60-wattsljus? Jag är ändå nöjd med resultatet och tackar Cajsa för hjälpen.
Cajsa som ägnade stor uppmärksamhet åt tuppar. Och man kan nog säga att någon i godisfabriken antingen aldrig har varit på landet eller har en morbid humor. Check this out:
Det är en tupp...
Och för den som är nyfiken så var nog tuppen menad att se ut såhär:
Jag gillar E som jag bor med. Om någon så mycket som viskar ett ont ord om min dygnsrytm ska jag genast referera till honom. Han är oftast borta på eftermiddagarna, kommer hem framåt elva-ett och slänger in ett lass pommes (som det finns en annan historia kring som jag ska berätta nån dag) i ugnen och lyckas låta som att han går loss på köket med köttyxa och slägga. Sen somnar jag. Och nu (när jag skriver detta är klockan ungefär kvart över tre, dvs 15:15) ringer hans väckarklocka.
Lina: jag var på konsum igår och mötte en svartklädd man med mössa nerdragen över halva ansiktet. Han tittade konstigt på mig, men jag såg inte vem det var. Kom på att det kunde varit Dennis efter en stund men det var lite sent då. Och ni får hemskt gärna komma hit. Jag tror att de har byggt upp ett fantastiskt immunförsvar medan de har bott här, så det är nog lugnt.
/J
Lina: jag var på konsum igår och mötte en svartklädd man med mössa nerdragen över halva ansiktet. Han tittade konstigt på mig, men jag såg inte vem det var. Kom på att det kunde varit Dennis efter en stund men det var lite sent då. Och ni får hemskt gärna komma hit. Jag tror att de har byggt upp ett fantastiskt immunförsvar medan de har bott här, så det är nog lugnt.
/J
Kommentarer
Trackback
