Dec. 8, 2010
Jag gjorde ett sånt där personlighetstest förut idag, ett av dem som internet kryllar av. Ett som ska matcha en med olika yrken och föreslå passande karriärsvägar. Jag har gjort några sådana tidigare, med varierande resultat. Aldrig har det varit så på pricken rätt, så synkat med hur jag ser mig själv och skulle vilja att andra också ser mig.
De som tillhör min personlighetstyp är:
De som tillhör min personlighetstyp är:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten.
Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara
omfattande och väl genomtänkta.
Extremt lojala.
Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av
deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter.
Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara
omfattande och väl genomtänkta.
Extremt lojala.
Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av
deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter.
Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Extremt lojal. På gott och ont, men värt att lägga på minnet.
Jag kanske framstår som naiv och omogen ibland. Men om det finns en sak jag inte är, kära vänner, så är det naiv. Alldeles oavsett hur det låter.
För en tid sedan stannade jag upp mitt i ett skratt, förundrad och fövånad. Sa till Magnus att jag är konstig som skrattar så mycket. Han svarade att jag inte alls skrattar mer än normalt, att han aldrig ens tänkt att det var så. Det gjorde mig än mer förundrad och det slog mig att jag inte har skrattat såhär ärligt på många år. Sorgligt nog har jag inte sett någon anledning till det.
Nu skrattar jag hela tiden, det har inte gått en enda dag på den månaden jag har bott här då jag inte haft något särskilt att glädjas åt. Jag går runt med ett leende och han säger att jag är fin för att jag ler med ögonen också. Det gör mig glad.
Ja Kat, jag vet att jag sa att jag blir spyfärdig på folk som spyr ut lycka och gullegull dagarna i ända, men nu är det visst ändå min tur. Jag blir nog bitter igen tids nog :) Och for the record, det går inte att snacka skit om dig.
/J
Jag kanske framstår som naiv och omogen ibland. Men om det finns en sak jag inte är, kära vänner, så är det naiv. Alldeles oavsett hur det låter.
För en tid sedan stannade jag upp mitt i ett skratt, förundrad och fövånad. Sa till Magnus att jag är konstig som skrattar så mycket. Han svarade att jag inte alls skrattar mer än normalt, att han aldrig ens tänkt att det var så. Det gjorde mig än mer förundrad och det slog mig att jag inte har skrattat såhär ärligt på många år. Sorgligt nog har jag inte sett någon anledning till det.
Nu skrattar jag hela tiden, det har inte gått en enda dag på den månaden jag har bott här då jag inte haft något särskilt att glädjas åt. Jag går runt med ett leende och han säger att jag är fin för att jag ler med ögonen också. Det gör mig glad.
Ja Kat, jag vet att jag sa att jag blir spyfärdig på folk som spyr ut lycka och gullegull dagarna i ända, men nu är det visst ändå min tur. Jag blir nog bitter igen tids nog :) Och for the record, det går inte att snacka skit om dig.
/J
Kommentarer
Trackback
