.

Jaha jaha, vad skriva om idag då? Magnus utmanar mig att sluta blogga och det kanske vore en bra idé. Bloggen har ju aldrig varit tänkt att bli stor och häftig, så det är ju inte så att jag ger upp en livslång dröm om jag en dag bara slutar.
Det tråkiga med att sluta vore att jag inte kunde gå tillbaka och läsa om det här om några år och vara sådär nostalgisk som jag blir med jämna mellanrum (ganska ofta, är väl närmare sanningen). Men å andra sidan skriver jag väldigt sällan om något intressant... äsch, jag får väl ge det några dagars funderande.

Hur som helst. Igår pratade vi om det extremt upphetsande ämnet "barnet behöver ny vintermössa". Jag tänkte att jag skulle vara snäll och åka till stan och köpa en idag. Nåt måste jag ju göra när jag har så mycket fritid. Men eftersom jag är rookie när det kommer till barnkläder så rådfrågade jag Kat först. Fick en lista på tänkbara inköpsställen och begav mig till det av dem som hade en fysisk butik i stan.
När jag kom dit hittade jag inte de mössorna jag tänkt titta på, så jag kollade de andra. 250-300 kronor för en mössa?! For real? Okej, antar jag, om man bor på Nordpolen eller liknande (eller så är det jag som är snål smålänning). Men jag kom inte ut därifrån tomhänt ändå, istället för en mössa köpte jag en Molo-overall. På vilket sätt det var ett mer ekonomiskt köp vet jag icke. Men barnet behövde en större overall och jag kände ett shoppingbehov, så här är vi nu. Hittade en matchande mössa på Lindex efter mycket tröttsamt letande och en panikångestframkallad ryggsvett från kryssandet mellan de satans telefonabonnemangsförsäljarna, gamar är vad ni är!

Efter besöket på Caroli satte jag mig i bilen för vad som var tänkt som en stillsam resa hem till Holma. Istället fick jag ett handla-mat-inför-helgen-infall medan jag körde åt helvete fel. Försökte få tag på min bror för att se om han skulle med, samtidigt som jag försökte förstå mig på telefonens gps-funktion. Sen ringde Magnus och samtidigt ringde brorsan och jag körde ännu mer fel. Två millimeter från ett nervöst sammanbrott stannade jag och andades litegrann. Sen hämta bror och så åka till Maxi.
När vi var på väg tillbaka till brors lägenhet såg jag att klockan nästan var halv fem och jag fick panik igen. Hade lovat Magnus att hämta barnet på förskolan, så han slapp stressa hem från jobbet (förskolan stänger klockan fem). Jag ringde honom och han sa att han var tvungen att jobba över till klockan sex. Jag tror att jag skulle ha kräkts litegrann om han inte skyndat sig att säga att han skojade, att han redan var på väg hem och att jag kunde ta det lugnt.
Väl hemma var det ett litet kiddo som genast la beslag på overallen, lyckat köp således.

Och jag har fått ny hårfärg. Slutet gott allting gott.