.

Det är märkligt hur det där meditativa stadiet alltid kommer som lugnet före stormen. Gamla tankar som en föraning om vad som komma skall.
Idag går mina tankar till en av de mest positiva och glada människor jag känner, en person som just nu har det väldigt tungt. En person som gått igenom mycket de senaste åren. Ingen förtjänar att vara med om det som nu har hänt, men hon förtjänar det om möjligt ännu mindre.

För några år sedan skulle hennes äldsta son och hans kompisar stila när de åkte i en skidbacke. Något gick snett och de tre killarna kraschade in i ett träd i 90 km/h. En killes axel hoppade ur led, L:s son klarade sig otroligt nog med skrapsår och den tredje killen bröt båda lårbenshalsarna.
Något år efter satt L:s yngste son på skolbussen på väg hem. I en korsning kom en bil körande rakt ut eftersom föraren blivit bländad av solen. Busschauffören tvingades väja så häftigt att bussen välte. L:s son satt på fönsterplats på den sidan som hamnade mot asfalten. Han klämdes fast mellan bussen och marken och släpades med när bussen gled över vägen. Han fick amputera ett finger, men enligt räddningspersonalen borde han egentligen inte överlevt överhuvudtaget.
Och nu detta. Jag kan inte för mitt liv förstå varför hon tvingas utstå så mycket skit. Jag hoppas att hon tar sig igenom det på ett så bra sätt som det bara går.



Idag finns det mycket i ens eget liv att vara tacksam för och värdesätta. Lätt att glömma.

♥

/J