Helg mitt i veckan
I måndags trodde jag att jag hade kommit in i klimakteriet. Hot n´ cold, hot n´cold, hot n´ cold. Det var det sjukaste på bra länge. Inte sådär så att man huttrar till lite och sen efter en stund känner för att ta av sig koftan igen. Det var så att jag svettades som en jävla gris, sen frös jag som att det var midvinter och sen varm som tusan igen. Vad hände??
Jag har i och för sig känt mig lite halvkass överlag den här veckan, så jag kanske hade en nanoversion av ettdygnsfeber. Nu kan jag dock lugna alla med att jag mår mycket bättre.
Idag gjorde jag ingenting, ingenting, ingenting. Sen fick jag två förfrågningar på en gång och valde att återgälda lillebrors vänlighet genom att följa med honom och kolla på en lägenhet i Hultsfred. Den var mycket bra och om jag har otur får jag hjälpa till att släpa dit en massa lådor om några veckor. Hamnade sedan hemma hos mamma där en lunch/middag intogs innan lillebror och jag åkte hem till pappa och rensade ut en del skräp som upptagit mitt rum alldeles för länge.
Nu är jag tillbaka i Kalmar och har seminarium imorgon. Har dock inte läst ett enda ord i boken, men det går säkert bra ändå. Morgondagen kommer se ut såhär:
"Tänk er att ni är ledamöter i en Högsta Moralisk Domstol, som har att avgöra om en grupp av individer, som dödat, misshandlat, stympat och våldfört sig på ett stort antal människor, är ansvariga och bör straffas för sina handlingar. Det speciella med gruppens medlemmar är att de inte har utfört sina handlingar för att komma åt offrens egendom eller för att de ansåg att offren personligen utgjorde ett hot mot dem. I stället har de utfört våldshandlingarna därför att de ansåg att de var nödvändiga för att skapa en bättre värld i enlighet med deras religiösa tro, som föreskriver att syndare, kättare, hädare och andra otrogna måste tvingas till omvändelse eller utplånas. Deras försvarsadvokat påpekar att man inte kan begära av människor som i hela sitt liv har indoktrinerats i en religiös tro, ska vara kapabla att ifrågasätta det riktiga i de handlingar som denna tro påbjuder"
Jag tror inte att jag gillar såna här akademiska kvasifilosofiska diskussioner. Eller okej, den här går väl an. Men i måndags diskuterade vi saker som "om du skulle se någon i en sjö som höll på att drunkna, du har ingen telefon med dig och det finns ingen annan vid sjön som kan hjälpa till, vad skulle du göra?". Ja det är ju lätt att vara stoisk och ta på sig hjälteglorian i klassrummet, men det är väl ingen jävel som vet hur man reagerar när man väl hamnar i situationen? Du kan ju ha alla intentioner i världen att rädda människan men rädsla, chock, adrenalinpåslag kan förlama dig helt. Är du en sämre människa då?
Well well, på något sätt är det väl nyttigt att diskutera såna saker också även om jag har lite svårt för teoretiserande kring väldigt praktiska händelser.
Jag har i och för sig känt mig lite halvkass överlag den här veckan, så jag kanske hade en nanoversion av ettdygnsfeber. Nu kan jag dock lugna alla med att jag mår mycket bättre.
Idag gjorde jag ingenting, ingenting, ingenting. Sen fick jag två förfrågningar på en gång och valde att återgälda lillebrors vänlighet genom att följa med honom och kolla på en lägenhet i Hultsfred. Den var mycket bra och om jag har otur får jag hjälpa till att släpa dit en massa lådor om några veckor. Hamnade sedan hemma hos mamma där en lunch/middag intogs innan lillebror och jag åkte hem till pappa och rensade ut en del skräp som upptagit mitt rum alldeles för länge.
Nu är jag tillbaka i Kalmar och har seminarium imorgon. Har dock inte läst ett enda ord i boken, men det går säkert bra ändå. Morgondagen kommer se ut såhär:
"Tänk er att ni är ledamöter i en Högsta Moralisk Domstol, som har att avgöra om en grupp av individer, som dödat, misshandlat, stympat och våldfört sig på ett stort antal människor, är ansvariga och bör straffas för sina handlingar. Det speciella med gruppens medlemmar är att de inte har utfört sina handlingar för att komma åt offrens egendom eller för att de ansåg att offren personligen utgjorde ett hot mot dem. I stället har de utfört våldshandlingarna därför att de ansåg att de var nödvändiga för att skapa en bättre värld i enlighet med deras religiösa tro, som föreskriver att syndare, kättare, hädare och andra otrogna måste tvingas till omvändelse eller utplånas. Deras försvarsadvokat påpekar att man inte kan begära av människor som i hela sitt liv har indoktrinerats i en religiös tro, ska vara kapabla att ifrågasätta det riktiga i de handlingar som denna tro påbjuder"
Jag tror inte att jag gillar såna här akademiska kvasifilosofiska diskussioner. Eller okej, den här går väl an. Men i måndags diskuterade vi saker som "om du skulle se någon i en sjö som höll på att drunkna, du har ingen telefon med dig och det finns ingen annan vid sjön som kan hjälpa till, vad skulle du göra?". Ja det är ju lätt att vara stoisk och ta på sig hjälteglorian i klassrummet, men det är väl ingen jävel som vet hur man reagerar när man väl hamnar i situationen? Du kan ju ha alla intentioner i världen att rädda människan men rädsla, chock, adrenalinpåslag kan förlama dig helt. Är du en sämre människa då?
Well well, på något sätt är det väl nyttigt att diskutera såna saker också även om jag har lite svårt för teoretiserande kring väldigt praktiska händelser.
Kommentarer
Trackback
