.

Igår delades de sista julklapparna ut och som vanligt infinner sig en känsla av tomhet nu när det är över.
Jag är jättenöjd med alla mina julklappar, jag kom inte på nånting att önska mig i år så allt var en bonus.

Efter alla adjön igår satte jag mig åter i bilen. Jag tog en extra tur förbi Västervik, jag brukar göra det någon gång ibland. När jag kom dit och svängde av mot huset där jag bodde första året spelades låten Happyland på radion och inget kunde väl passat bättre. Väl framme vid huset kom minnena tillbaka, inflyttningsfesten och när M skulle lära mig åka bräda på innergården.
Jag fortsatte runt staden, besökte platser som betytt något. Slogs av hur allting var sig likt men ändå förändrat. Det kändes märkligt att åka runt i en stad, hitta överallt, men inte ha en känsla av välbekanthet. Inte en känsla av hemma.

Jag lämnade staden för ett besök hos M. Det regnade hela vägen dit och medan jag var där. När jag satte mig i bilen igen så slutade det regna och det dåliga vädret byttes mot en av de finaste solnedgångar jag har sett på mycket länge. Hela vägen badade i guld och lila. På radion spelades The things we owe och det kändes som att jag hade en direktkoppling till musikläggaren den dagen.

Inte förrän vid sju var jag hemma igen och det var skönt med timmarna av ensamhet efter dygn av flersamhet.


/J