En årssammanfattning
Nu är det mindre än en timme kvar till tolvslaget och jag ska försöka sammanfatta det senaste året.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, det har hänt så mycket och så lite. Efter förra årets akuta krisläge som färgade mina upplevelser resten av året så blev detta en tid av att resa på sig igen, hitta delar att ta med och delar att lämna bakom sig. Jag minns egentligen inte så mycket av de första fyra månaderna av året, jag jobbade nog mest och tyckte att det var rätt segt. Under tiden funderade jag mycket på människor som betyder något och i maj tog jag kontakt med Håkan igen efter att inte ha träffats på 4 år och egentligen inte pratat på riktigt på 8 år. Sommaren var sjukt varm och jag jobbade hela första halvan och fick chansen att uppleva fantastiska Göteborg sommartid. Jag var i Stockholm en helg och träffade John och underbara Johanna. Johanna och jag hade ett väldigt bra samtal och jag saknar henne massor. Henne hade jag inte träffat på nästan 3 år. Sen semestrade vi hos pappa och renoverade mitt gamla rum. Det var skönt med ett projekt där jag kunde se en början och ett slut. I september började jag plugga igen och blev helt frälst av kursen. Den 11 september åkte jag till Helsingborg och träffade Håkan, Emil, Patrik, Johannes och Lennart. Jag minns datumet så väl eftersom det kändes lite ironiskt komiskt att jag träffade en tatuerarvän exakt ett år efter att jag gjort min tatuering. Det finns också en viss symbolik i det hela, som känns rätt bra.
Efter det var det plugg, plugg, plugg och lite jobb däremellan. Jag åkte till Linköping och träffade Simon, Josse, Carro, Hardy, Karlsson och Bog igen. Alla utom Josse och Carro var det 3 år sen jag träffade. Josse och jag sommarjobbade tillsammans för 2 år sen och Carro hade jag inte träffat eller pratat med på 6 år på grund av meningsskiljaktigheter.
Sen var det rätt lugnt ett tag, tror jag. Jag kämpade med plugget och funderade på att hoppa av varje gång jag skulle skriva tenta.
Jag funderade också på om jag verkligen ville jobba som journalist när jag plötsligt fick chansen att hoppa på en dokumentärfilmning. Jag mindes löftet om spontanitet som jag gett mig själv och stack iväg. Jag vet inte om jag blev klokare på karriärvalet men jag vet att jag älskar att jobba med tv-projekt.
Sen var det jul och nu är det nyår.
Om tjugo minuter ska jag gå ut på loftgången och titta på fyrverkerierna. Helt ensam som en symbol för det kommande året och jag ser decenniet an med tillförsikt. Det som inte dödar, det härdar.
/J
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, det har hänt så mycket och så lite. Efter förra årets akuta krisläge som färgade mina upplevelser resten av året så blev detta en tid av att resa på sig igen, hitta delar att ta med och delar att lämna bakom sig. Jag minns egentligen inte så mycket av de första fyra månaderna av året, jag jobbade nog mest och tyckte att det var rätt segt. Under tiden funderade jag mycket på människor som betyder något och i maj tog jag kontakt med Håkan igen efter att inte ha träffats på 4 år och egentligen inte pratat på riktigt på 8 år. Sommaren var sjukt varm och jag jobbade hela första halvan och fick chansen att uppleva fantastiska Göteborg sommartid. Jag var i Stockholm en helg och träffade John och underbara Johanna. Johanna och jag hade ett väldigt bra samtal och jag saknar henne massor. Henne hade jag inte träffat på nästan 3 år. Sen semestrade vi hos pappa och renoverade mitt gamla rum. Det var skönt med ett projekt där jag kunde se en början och ett slut. I september började jag plugga igen och blev helt frälst av kursen. Den 11 september åkte jag till Helsingborg och träffade Håkan, Emil, Patrik, Johannes och Lennart. Jag minns datumet så väl eftersom det kändes lite ironiskt komiskt att jag träffade en tatuerarvän exakt ett år efter att jag gjort min tatuering. Det finns också en viss symbolik i det hela, som känns rätt bra.
Efter det var det plugg, plugg, plugg och lite jobb däremellan. Jag åkte till Linköping och träffade Simon, Josse, Carro, Hardy, Karlsson och Bog igen. Alla utom Josse och Carro var det 3 år sen jag träffade. Josse och jag sommarjobbade tillsammans för 2 år sen och Carro hade jag inte träffat eller pratat med på 6 år på grund av meningsskiljaktigheter.
Sen var det rätt lugnt ett tag, tror jag. Jag kämpade med plugget och funderade på att hoppa av varje gång jag skulle skriva tenta.
Jag funderade också på om jag verkligen ville jobba som journalist när jag plötsligt fick chansen att hoppa på en dokumentärfilmning. Jag mindes löftet om spontanitet som jag gett mig själv och stack iväg. Jag vet inte om jag blev klokare på karriärvalet men jag vet att jag älskar att jobba med tv-projekt.
Sen var det jul och nu är det nyår.
Om tjugo minuter ska jag gå ut på loftgången och titta på fyrverkerierna. Helt ensam som en symbol för det kommande året och jag ser decenniet an med tillförsikt. Det som inte dödar, det härdar.
/J
Kommentarer
Trackback
