Den långa veckan, del 1

Nu är jag nästintill hemma igen så det är väl dags att uppdatera lite kanske.

Jag blev inbokad som reporter på ett dokumentärfilmsjobb i lördags kväll. Söndagen gick åt till att packa och ordna boende. På måndag morgon åkte jag och Jonas mot Kalmar där vi plockade upp Tom och all teknisk utrustning. Efter ett par riktigt dryga timmar i Kalmar fortsatte vi vår färd mot Helsingborg.
Framme i Helsingborg möttes vi upp av Daniel och Jonas som kollade utrustningen och sedan skjutsade mig till min sovplats hos Håkan och Jonas. Nu är det väldigt många Jonas här så hädanefter kommer de kallas Elton, Depp och Tuben.
Jag tillbringade några timmar i Tubens och Håkans sällskap innan Tuben gick och la sig och Håkan försvann ut på fest med jobbet. På tisdagsmorgonen väcktes jag klockan halv sju av ett skarpt "Jenka!" och när jag slog upp ögonen stod en svartklädd, fulltatuerad man ovanför mig. Det tog ett par sekunder att fatta var jag var. Tuben lämnade sina nycklar, meddelade att Håkan inte hade kommit hem och sen var jag all by myself igen.
En och en halv timme senare satt jag i en bil tillsammans med Elton, Tom och Daniel på väg mot den skånska landsbygden. Vi mötte upp Depp och sedan var arbetet igång.

Vi inledde med en etableringsintervju hemma hos Bertil på hans gård, pratade om hur det hade varit sedan förra filmen och hur det kändes inför den kommande resan. Sen packade vi in alltihop i en minibuss och åkte mot Danmark och Köpenhamn. I Köpenhamn väntade mer filmning och ombordstigning på fartyget Pearl of Scandinavia.
Väl framme i Oslo var tanken med filmen att Bertil skulle vara ensam och på egen hand leta sig fram till de olika besöksmålen. Det började med en taxifärd för Bertil och fotograferna Tom och Elton.
Jag, Depp och Daniel skulle gå med 75% av packningen till hotellet som låg "15 minuters promenad bort". Jag var helt fullproppad med väskor och gav snabbt upp försöken att hålla jämna steg med de andra två. Till sist nöjde jag mig med att ha dem på ett sånt avstånd att jag hann se om de svängde av någonstans. 40 minuter senare var vi äntligen framme vid hotellet och de hade helt skitit i mig under promenaden, så jag var en smula missnöjd.
Vi checkade in, bytte till varmare kläder, vilade 2 sekunder och sen var det back to work.
I lobbyn väntade två guider från Holmenkollen på oss. Egentligen skulle vi ta trikken (spårvagnen) dit, men eftersom de bygger VM-anläggning däruppe så var den avstängd och guiderna erbjöd sig att köra ner till Oslo city och hämta oss. Inte mig emot!
En av guiderna var en natural born leader och tog kommandot direkt. Hon fixade en tjej ute på gatan som skulle spela hjälpsam norsk och "skjutsa" Bertil till Holmenkollen. Tanken var alltså att vi skulle porträttera Oslo som Den vänliga staden.

Uppe på Holmenkollens hotell fick vi en ny guide som såg ut precis som Carola. Hon var svensk, men pratade en rolig blandning av svenska och norska. När hon var klar fick vi tillbaka de två ursprungliga guiderna, varav Bertil blev kär i den ena och den andra hade tävlat i OS under sina glansdagar (hennes familj hade tillsammans 15 OS-medaljer). Vi åkte ännu högre upp bland bergen och fick en snabb visning av störtloppsbanan som de bygger där inför VM. Helt sinnessjukt hög!!
Uppe på toppen fick Bertil åka skidor och snöskoter. Jag, Depp och producent-Daniel stod och frös under tiden. Daniel lattjade runt i sneakers i en halvmeter snö, 10 minusgrader och en vind som enligt en av guiderna fick temperaturen i luften att sjunka till -30.


Hela Oslo sett från hotellet på Holmenkollen.


Det var en del snö där...


Gudien Trine och Bertil vid skidbacken


Efter skidturen var det dags att ta sig ner till hotellet igen. En buss kom, stannade, struntade i oss och körde igen. Bertil frågade en kvinna om hjälp och hon erbjöd sig direkt att skjutsa honom ner till hotellet. Han och fotograferna hoppade in i bilen och åkte iväg. Jag, Daniel och Depp fick vackert vänta på nästa buss, sen frysa på en hållplats, ta ytterligare en buss, byta till trikken och sen gå en bra bit. Jag kände mig verkligen som en del av ett grabbgäng där på trikken, det skämtades friskt om penislängder och annat skojigt.
På hotellet väntade ytterligare ett klädbyte och sen var det dags för nästa evenemang...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0